.
2 februari, 2011
.
Jag minns såväl vår första lägenhet. Symaskinen, färgburkarna, slippapperna, penseln å de oändliga idéerna... Hur de loppisfyndade möblerna och de ärvda möblerna kom till sin rätt. Då å då ändrade vi om. Så underbart roligt! Möbler målades om, möbler kläddes om... Då var kapitalet "skralt". Med en ringa penning skapade vi oss ett riktigt mysigt, varmt å kärleksfullt hem. "Man måste lära sig gå innan man kan flyga".
.
Då, som ung, kändes det mer tillåtet att möblera om när andan föll på. Även om dygnet hade lika många timmar då, användes de på ett helt annat sätt. Nu inhandlas inte större, nya möbler särskilt ofta. Nu är möblemanget inte detsamma som då. Nu är möblerna inköpta efter ett "tidlöst tänk". Dessa kommer vi att bo med en tid framöver, ja, kanske alltid, de är en del i familjen. Å jag trivs så gott med dem. Trender kommer å går, men det "tidlösa tänket" består. Visst kan vi möblera om, men absolut inte lika ofta som då vi var unga, nykära och tidrika...
.
Fann häromdagen en stuvbit av ett gammalt möbeltyg, i "tyglagret",
som användes under "möbelförändringstiden". Härliga minnen!
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~ Drömmande Nina
.
P.S Må så gott till nästa gång vi hörs.
1 kommentar:
Hej!
Du väckte tankar hos mig med om tiden som gått. Även om mina möbelvanor har förändras under årens gång, så upplever jag en viss tillfredsställelse i att hitta ny användning av gamla prylar eller möbler. Det känns både kreativt, personlig och miljövänligt... många äldre saker är av bra kvalité och förtjänar en andra (eller tredje) chans. Men visst skulle jag vilja ha mer ork att möbler om, piffa till, man får ta vara på de små ögonblicken då man blixtrar till!
Kram, Annika Lindblom
Skicka en kommentar